Överskriften stämmer ju inte helt.. utan mer rädd att bli förstörd ni som fått barn förstår nog?

Tänk att spricka hela vägen? Eller bara förstöra sin lust efter? Jag HATAR sitta i stolen men vem gör inte det??

När jag åkte in till special mödravården så skaka jag och var nära få en panikångest attack, läkaren såg hur jobbigt jag tyckte det var så hon var väldigt försiktig och fick ha ett litet lakan på mig, MEN visst jag klarade av det!

Min ångest och rädsla tror jag kom med missfallet jag fick 2v efter jag kom hem från cypern ( Innan Amina)

Då jag började få smärtor och började blöda och var tvungen upp i stolen och de gjorde vaginalt UL och sa att det inte fanns något foster kvar (var i vecka 5-6) & Han som gjorde Ul var självklart en MAN och det gjorde ju saken ännu värre, men hade en underbar sköterska med in som höll min hand och försökte lugna mig. Och självklart hände detta när Jimmie var i Norge och jobbade så han mådde ju jättedåligt att han  inte var hos mig.

Sen med Amina fick jag fruktansvärda smärtor (njurstens anfall) men det var ju bara att livmodern växte så det kollades aldrig upp, men hade ingen blödning. Hade många infektioner med Donnan så var bara sätta sig i stolen x-antal ggr.

Fick även göra ett vaginalt Ul med henne pga trodde jag var längre gången än vad jag var, då var det två män som gjorde Ul ena var superbra medans den andra hade jag vid missfallet.

( sydde 5stygn med henne och det var värre än själva förlossningen)

ca 1 år efter förlossningen så fick jag fruktansvärda smärtor (njurstensanfall) En sten som konstanterades att den inte skulle kunna komma ut så blev en OP.

Innan Op träffade jag de två läkarna som skulle plocka ut den och självklart var de MÄN! Och ena av dom skratta

- Det är ju inte ens säkert att den är kvar HAHAHAHAHAHA

Ååå vad förtroende och trygg man kände sig! Eftersom den inte kommit ut!

Och de var tvungen spränga stenen så de fick gå in och ur mitt urinrör flera ggr. (jag sov som tur var)

Var många sköterskor med som bäddade om mig.

När jag vaknade fick en sköterska följa med mig och kissa och det sved något så fruktansvärdt och även blod i men inte konstigt.

Åkte hem efter jag ätit macka, gjorde svin ont flera dagar efter oxå och kissa, och så började jag känna mig febrig så ringde mamma och sa ni kanske får ta Amina inatt ifall jag måste åka in.

Gick och la mig hade ca 38i temp då Jimmie bädda om mig med två täcken och hade på mig massa kläder, tog även alvedon. Men när den steg upp till 39 så ringde jag rådgivningen så bara att åka in.

Men vi lämnade Amina hos Sussi ( där hon sov i 4-5dagar) Fick antibiotika och hade fått blodförgiftning av en urinvägsinfektion efter operationen så de ville sätta en kateter så de skulle se att jag kissade Men NEJ så fick kissa i en potta så de såg att jag gjorde mitt.

Så nu funderar jag på att göra kejsarsnitt någon som har gjort det?

* Hur känns det?

* Och hur blir det efteråt?

osv..

Vet ju inte helt vem jag ska prata med detta om, BM har ju alltid så brottom och glömmer vad jag heter.. och ger mig fel papper osv osv. Men försökte få tag på den andra BM men det gick ju inte?? satt i kö i 1TIMMA och kom inte fram så nej.