Som jag skulle vilja få ur mig men kan ju inte skriva allt det här..
Men känner mig så sjukt ensam i detta och saknar frugan & Sara vill ha dom här nu nu nu..
Från snitt till vanlig och vips så försvinner problemen? Nej inte riktigt så och kan jag lita på dom denna gången?! När dom strunta i önskemålen sist.
Känns inte som man har någon att prata med och det enda som finns i mitt huvud nu är just bebis den lilla människan som växer inom mig.
Och sen veta att J inte kan ens ta ledigt EN dag känns sjukt! Och det blir man påmind om HELA tiden och veta att varenda natt jag kommer få ta bebis ( typiskt ifall det skulle bli kolik?) sen har man en 3åring som man ska orka leka med.
Är verkligen inte redo för detta, bra att komma på nu? Jag älskar min lilla pojke i magen men nu känns det bara skit, katastrof tankar flera ggr om dagen sover Max 1-2 Tim på natten bara ligger och tänker. Sover på dagarna drömde förut att jag förlöste 2barn och de fastnade och var pyttesmå ena klara sig andra dog och mamman oxå.

Är trött och grinig hela tiden bara klagar vill vara någon annan.
Men har tur att svärmor ställer upp så mkt hon kan och passar Amina guld värdt!

Har gjort lite nytta idag iaf har Tvättat två maskiner, bärt upp Aminas gamla bilstolen och tagit diskmaskinen och bärt ner en kartong med julsaker, blir vila 30min sen börja med maten.